{{next.header}}
Det är inte bara travskolan som håller till här, islandshästföreningen Drifandi (uttalas Drivandi) tränar också sina hästar på ovalbanan och paddocken. Jag fick en pratstund med Malin Rahm och Anna-Lena Wenig som brukar vara på plats varje vecka för att träna med sina hästar.
Malin, du var med från början, berätta lite kort om bakgrunden till Drifandi.
– Vi är väldigt många islandshästintresserade i området och ovalbanor finns det närmast i Kil och Arvika i Värmland och så finns det i Göteborgsområdet Säve och några privata stall neråt Uddevallatrakten. Vi saknade träningsmöjligheter på en riktig anläggning här omkring i vårt närområde. Det var Iia som tog första kontakten med islandshästintresserade i området och undrade om det fanns intresse och då kom vi igång. Man inventerade med enkäter och kollade hur många som var intresserade, hur ofta man trodde att man skulle kunna nyttja banan om det kunde bli någon sådan. Det var där det började, 2018 i mars togs de första kontakterna. Vi jobbade med förberedelser och med ansökan om bidrag för pengar fattades naturligtvis. Det gjorde vi tillsammans med Åmålstravet och det som så småningom blev Drifandi. Först var vi en samling intresserade människor men under resan så har vi bildat en islandshästförening som är en lokalförening under Svenska Islandshästförbundet.
Var kommer namnet Drifandi ifrån?
– Det var inte helt enkelt att välj namn men det ska naturligtvis vara någonting som klingar isländskt. Vi valde mellan lite olika alternativ men Drifandi betyder på svenska ungefär drivande, energisk, påhittig och det tyckte vi passade oss.
Banan besiktigades och godkändes den 3 oktober förra året, när genomfördes den första träningen?
– Det var en ganska lång väntan innan vi fick besked ens att banan skulle byggas eller anläggas. Som du sa så besiktigades banan den 3 oktober och den 12 oktober då var vi ett gäng som var här i ganska dåligt väder men vi tog de första töltstegen på banan.
Hur många ekipage var med? Du var med förstår jag.
– Ja, jag och min kompis Anna-Lena var faktiskt först ut på banan och jag tror att vi blev 10-11 ekipage. Så ganska många. – Det kändes väldigt speciellt, vi skyndade oss från transporten för att komma först, det var viktigt för oss säger Anna-Lena.
Malin Rahm (fotograf) & Anna-Lena Wenig
Malin, hur ser det ut på vardagarna, är det många här varje vecka och tränar sina hästar?
– Nej, det är det faktiskt inte. Intresset har inte riktigt kommit igång och vi tror att det beror på lågsäsong, vinter och mörker. Själv försöker jag komma hit två gånger i veckan och vi har varit väldigt ensamma. På kvällarna så känns det väldigt lyxigt, det känns som att anläggningen är vår, vi ser varken travhästar eller islandshästar. Travskolan träffar vi på och det är trevligt.
Hur länge har du hållit på med islandshästar?
– Jag har alltid haft ett hästintresse. Jag skaffade min första häst när jag var 19 år, islandshästar började jag att nosa på först 2010. Från 2012 då förvandlades jag till nörd, då skaffade jag min första islandshäst.
Anna-Lena, hur länge har du hållit på?
– Jag har lite dålig koll på hur många år det är men kanske runt 10, då började jag först på ridskola. Jag var där på öppet hus med mamma och så tyckte jag att det var jättemysigt med hästar. Sen spontanträffade jag Malin på en kurs och så köpte hon sig en häst till och då fastnade jag hos henne.
Vad var det som gjorde att du fastnade för islandshästen Malin?
– Det får jag delvis tacka Sofie på Bessa Ishästar för, det var där jag började. Jag sökte mig till hennes ridskoleverksamhet efter många år med traditionell ridning, dels på mina egna men också på ridklubbar som Åmåls ridklubb och Säffles ridklubb. Det kändes väldigt enkelt och väldigt roligt med islandshästar. Man kan använda dem till precis allting. Sofie har vi att tacka för mycket här på orten, hon har fostrat många islandshästvänner.
Jag känner inte till särskilt mycket om islandshästar, jag vet att en av deras gångarter är tölt. Berätta lite om vad som är karakteristiskt för islandshästen.
– Det är svårt att säga men det är gångarterna. Man rider och man vet inte om det blir tölt eller om det blir pass, för de har pass också vissa, de som är femgångare. Jag tycker att det är fruktansvärt charmigt, att de har flera personligheter säger Anna-Lena.
– Vi har en tränare från Island som kommer till oss, till Sofie i Tösse som många tränar för. Han brukar säga att det helt enkelt är kul med de extra växlarna och med växlarna menar man gångarterna berättar Malin. Det är en utmaning. Sen har de ett väldigt tilltalande lynne, det är inte alls så att alla islandshästar är klimakteriemoppar som det finns en del som säger. Det finns islandshästar till alla typer av människor. En del är lugna och lufsar i skogen, andra är i lynnet som en vältränad travhäst. Jag tror att det går att hitta den perfekta hästen för vad du har för behov.
Ni har med er var sin häst idag, vad heter de?
– Jag har med mig Von frá Òseyri (Von fra Oseyri), de har både för- och efternamn islandshästar berättar Malin. – Och jag har med mig þórdis frá Skriðulandi (Thordis fra Skridulandi) säger Anna-Lena.
Anna-Lena på þórdis frá Skriðulandi och Malin på Von frá Òseyri
Hur ser ett normalt träningspass ut? Vad tränar ni idag Malin?
– Vi rider gångarter. Vi filar väldigt mycket på att få rena, taktrena gångarter och det låter väldigt simpelt men det är det inte med en islandshäst. Vi tränar lösgjordhet, det innebär att för att man ska hitta de rena och lösgjorda gångarterna så behöver du ha en mjuk och liksidig häst. Vi jobbar mycket med öppna och slutna, vi flyttar för skänkel, rider mycket volter. Ganska mycket grundläggande dressyr.
Första tävlingen har inte genomförts här än. Malin kan du berätta hur en tävling går till?
– Då visar vi just gångarter, vi rider gångartsprogram där du visar till exempel tölt i valfritt tempo. Man har en poängskala från 0-10, de riktigt duktiga ryttarna i Sverige de når resultat på 8, 9-9,5 och närmar sig full pott. Vi som är vanliga hobbyryttare som mest tävlar för att se vår egen utveckling vi är jätteglada för att få 5,0. Det är en jättebra siffra för oss. Det finns väldigt många tävlingsprogram och man lägger till fler gångarter och fler olika tempo som man visar ju mer avancerad tävlingsgren det är.
Det är jättetrevligt att se er här och det låter som ni har ett roligt och bra samarbete med Åmålstravet.
– Ja, alltså jag känner mig väldigt välkommen när jag kommer hit och tränar. Det hejas och det har inte varit några problem att samsas. Samtidigt har det inte direkt varit någon trängsel heller. Jag tycker att det är väldigt roligt att se andra sporter och att vi faktiskt har hästintresset i grund och botten. Jag tycker att vi visar hänsyn för varandra, sen hoppas jag att det ska bli ännu fler islandshästar som kommer hit regelbundet, för anläggningen är jättefin.
Om man tycker att det låter spännande med islandshästar och skulle vilja prova på, hur gör man då?
– Vi har en hemsida som man hittar via idrottonline.se, där ska man definitivt gå in och titta för att få tips och det finns även kontaktuppgifter. Jag vill också än en gång rekommendera Bessa Ishästar i Tösse, Sofie Karlsson. Hon har lektionsverksamhet och hon har turridning, det är ett jättebra tillfälle att kontakta henne för att få en inblick i hur det är att rida islandshäst säger Malin. Det är för alla nivåer också, man kan vara ung, gammal, liten, nybörjare, det är bara att ringa inflikar Anna-Lena.
Stort tack Malin och Anna-Lena för att ni tog er tid att berätta för mig om islandshästar och Drifandi. Tyvärr hade det blivit ganska mörkt när vi hade pratat klart och även om det är ljus på banan så såg jag inte jättemycket men det så roligt ut och jag kommer och tittar igen när det har blivit lite ljusare.
Linda Johansson