Möte med banmästare Tony Berg

En av de absolut viktigaste rollerna på en travbana är banmästaren, ett jobb som är mångfacetterat och inte alldeles enkelt. Att arbeta som banmästare kräver att man har många strängar på sin lyra, det krävs kompetens på ganska många olika områden. Dessutom är vädrets makter inte alltid på banmästarens sida och jag tror att olika väderappar är flitigt använda. Jag var nyfiken på hur det är att jobba som banmästare så jag stämde träff med Tony Berg, Åmålstravets banmästare.


Vad gör en banmästare, berätta om hur en dag på jobbet kan se ut?

– Vi sköter om banan så att de har ett bra underlag att träna på hästarna. Från kl. 7 på morgonen till kl. 16 på eftermiddagen.

Hur länge har du arbetat som banmästare?

– Sedan 2006.

Hur kom det sig att du började arbeta som banmästare och hur länge har du varit här på Åmålstravet?

– Det var min far som var vaktmästare här, så det var på så sätt som jag kom in här. Ja, det blir 14 år nu då som jag har hållit på.

Hur är Åmålstravets bana att sköta?

– Den är nog som de flesta andra banor skulle jag tänka mig. Den är något mindre, något kortare, 800 meter.

Hur är banan uppbyggd?

– Det singel i botten, sen är det 04-kross och löplagret är 10 centimeter tjockt. Det är så den är uppbyggd.

Hur ofta kollar du väderleksrapporten under en dag?

– Är det i riskzonen att det ska bli väderomslag så är det säkert 10 gånger om dagen. Det är Regnradar, YR, Klart och så kanske vädret blir tvärs om ändå. Det är svårt.

Största utmaningen i ditt arbete?

– Det är just vädret. När man blir överraskad av vädret, kanske på natten för man kan inte vara här på travbanan jämt. Så ibland kan det bli fel, det är inte lätt.

Tony.jpg

Åmålstravet kör inga tävlingar vintertid även om säsongsavslutningen i år är den 1 november. Det är dock verksamhet här året runt, tänker du annorlunda en ”vanlig” träningsdag mot en tävlingsdag?

– Ja, på vardagarna ska vi ha lite mjukare bana och det är för att skona hästarna helt enkelt. Inte för mjukt så att det blir tungkört men något mjukare bana ska det vara. En tävlingsdag måste det vara en mycket fastare bana. Jag brukar lyssna på hovslagen, när det smäller för mycket och när det låter dovt.

Det diskuteras en del kring banunderlaget med jämna mellanrum, vilket är det optimala banunderlaget enligt dig?

– Det gäller först och främst att ha färskt grus så att det inte blir slitet grus för det är nästan hopplöst att jobba med. Och 02 på toppen tätt inpå en tävling är det bästa tycker jag, alltså grus som är från 0-2 millimeter. Det är ganska fint grus för det kan de köra barfota på direkt. Det är det bästa tycker jag.

En del vill att banan ska vara hård, andra lösare och så några som vill ha den lite mitt emellan – det är ingen lätt uppgift att göra alla nöjda, hur tänker du kring det?

– Det kommer alltid att vara någon som inte är nöjd men ofta kan det höra ihop med resultaten som de har kört själva också. Vinner de så är banan oftast bra.

När vi körde en tur här på banan förut så pratade du en del om säkerhet, kan du berätta om hur du tänker kring det?

– Det blir många hästar på en tävlingsdag, särskilt första halvan av en tävlingsdag så är det fullt med hästar överallt, så det gäller att ha koll åt alla håll. En del hästar kan bli stirriga så det gäller att tänka och inte ha två traktorer i bredd men det fungerar förvånansvärt bra. Vi har också årliga banmästarkonferenser där vi går igenom säkerhetsdetaljer mycket, så det hjälper till en del.

Stort tack Tony för att du berättade om ditt spännande jobb och för att jag fick åka med en tur i traktorn på banan.

Linda Johansson

Publicerad torsdag 5 mars 2020.