Möte med tävlingsfunktionärer – del 1

För att en tävlingsdag på travbanan ska fungera krävs det ett stort antal personer som samarbetar på flera olika positioner. Det finns ett regelverk som ska efterföljas och det är domare och tävlingsfunktionärer som ser till att allt går korrekt tillväga. I samband med säsongspremiären på Åmålstravet hade jag förmånen att besöka måldomartornet och under säsongen har jag fått möjligheten att besöka ytterligare positioner. Här i del 1 får ni möta banveterinär, bandomare och ekipagekontrollant.

Isak Strandvik – banveterinär

Travlopp får inte köras utan att en banveterinär finns på plats, hur kom det sig att du började som banveterinär?

– Det var genom min förra arbetsgivare, när jag började jobba där så ingick det att vara banveterinär när han var ledig. Jag fick hoppa in några gånger och tyckte att det var kul så när han så småningom slutade var det bara att fortsätta.

Har du gjort det länge?

– Ja, jag tror att jag var banveterinär här på Åmål första gången 1999.

Hur ser en tävlingsdag ut för din del?

– Det börjar med att jag kommer hit och kollar banan, att allting när det gäller olycksfallsberedskap och sådana saker är i ordning. Efter det ställer jag mig och kollar värmningar, det är det bästa sättet att se hur hästarna ser ut. Sedan tittar jag på tullpapper och grejer till norska hästar som ofta är här på banan och tävlar. Jag tittar så klart på alla lopp och inför varje lopp kollar jag hästarna i defileringen, tittar på provstarter och är det några tveksamheter så tar jag en diskussion med kusken eller med tränaren. Jag har också olycksfallsberedskap så om det till exempel är någon häst som skadar sig i ett lopp så tar jag hand om det.

Du har mandat att ställa in tävlingar, till exempel vid dåliga banförhållanden, har du gjort det någon gång?

– Nej, jag har aldrig gjort det. Vi har försenat lopp, ställt in en begränsad tid bara när det har varit riktigt dåligt väder som exempelvis extremt åskoväder. Åmålstravet har inga tävlingar vintertid så då blir det väldigt sällan som det behöver bli någonting sånt.

Du kan stryka hästar och ge startförbud, händer det att du behöver göra det och vad tittar du i så fall på innan du fattar ett sådant beslut?

– Ja, det kan jag göra om jag misstänker att en häst inte är okej, alltså om den riskerar att utsättas för onödigt lidande. Det kan handla om att den är halt eller skadad på något annat sätt som kan förvärras av att den startar, då har jag rätt att neka start.

Jobbar du även på andra banor än Åmålstravet?

– Nej, inte för tillfället men jag har jobbat lite på Årjängstravet tidigare.

Skiljer det sig att jobba på Åmålstravet jämfört med andra banor?

– Jag tror inte att det skiljer sig så mycket. När jag pratar med mina banveterinärkollegor så är det ganska likt. Den här banan är lite mindre så jag har nära till stallarna och det är lätt att kommunicera med de aktiva. Det kan vara svårare på en bana som Åby till exempel.

Leif Gustavsson – bandomare

Hur kom det sig att du började jobba som funktionär inom travet?

– Oj, oj det är en lång historia. Jag tror att som många andra som jobbar som funktionär så börjar det med att man är intresserad av trav, skaffar häst och håller på ett tag tills man tröttnar på det.

Har du gjort det länge?

– Funktionär i bandomarnämnden har jag varit 20-25 år, de två senaste åren har jag varit bandomare.

Varför just som bandomare?

– Det blev naturligt när förre bandomaren föll för åldersstrecket, då stod jag på tur.

Har du jobbat på andra funktionärspositioner också?

– Nej, det har jag inte gjort, jag har varit i bandomartornet hela tiden.

Hur ser en tävlingsdag ut för din del?

– Jag är här en och en halv timme före tävlingarna börjar. Först går jag till inskrivningen och lämnar alkotest, sen är det möte med övriga och banchef. Efter det går jag upp i tornet och startar upp tv, video och högtalarsystem. Det är vår uppgift att titta på hur hästarna travar, om det är någon som galopperar och är det så att vi tycker att någon rör sig riktigt dåligt så diskuterar vi det i nämnden innan vi kontaktar banveterinär och måldomartornet.

Du studerar hur hästarna springer i loppen och diskvalificerar för otillåten gångart, vilka hjälpmedel finns?

– Vi har tv och film till hjälp, plus att det kan vara någon av de andra funktionärerna som rapporterar om de har sett något de vill uppmärksamma oss på, alla funktionärer hjälps åt. Ser vi något som vi tycker ser konstigt ut så rapporterar vi det till måldomartornet.

Jobbar du även på andra banor än Åmålstravet?

– Jag har varit med och ryckt in på Årjängstravet, Arvika och Färjestad nån gång ibland.

Skiljer det sig att jobba på  Åmålstravet jämfört med andra banor?

– Skillnaden om man jämför banor som Årjäng och Färjestad med Åmål, som mäter 800 meter, är att banan är 200 meter kortare vilket innebär att man kommer mycket närmare hästarna. Jag tycker att vi har bättre koll på 800- metersbanor på det viset.

Bengt Carlsson – ekipagekontrollant

Hur kom det sig att du började jobba som funktionär inom travet?

– Jag började med hästar när jag var 16 år och hade häst här ute på  Åmålstravet. En av funktionärerna skulle sluta så det behövdes en ny, han var körkontrollant så då började jag som det. Det var i början på 1980- talet, sen bytte man ekipagekontrollant och då fick jag det jobbet och var under ett tag kombinerad kör- och ekipagekontrollant.

Hur ser en tävlingsdag ut för din del?

– Jag börjar en tävlingsdag med att dra ihop och gå igenom reservdelsmaterial, sånt vi har om hästarna exempelvis får materialfel. Alla ekipage visar upp sig före tävling för att jag ska kunna se att de är reglementsenligt utselade, att de har rätt färg på vojlocken, rätt nummer, att det är rätt kusk som kör och så vidare.

Du granskar som sagt hästar och kuskars utrustning, händer det att något inte stämmer och vad sker i så fall?

– Det beror på vad det är för fel, det kan vara så att hästen är felaktigt utselad, då blir de beordrade att åtgärda det.

Jobbar du även på andra banor än Åmålstravet?

– Nej det gör jag inte.

Stort tack till Isak, Leif och Bengt för att ni tog er tid att svara på mina frågor. Det var en intressant, lärorik och trevlig pratstund.

Linda Johansson