Besök i referentbåset

– Mellan hästar 2 Victoria, 2 Victoria, 3 Odas Eld, med där på innern 1 Solör Odin, 6 Fina Arvikingen, en bit ut i banan med som femte 5 Fina Stjernelita, men det är 2 Victoria som har ledningen…

Killen som refererar hästarnas positioner, rörelser i fältet, eventuella galopper och kilometertid i ett högt tempo heter Patrik Nilsson, en röst som travbanebesökare är vana att höra. Jag fick en trevlig och intressant pratstund med Patrik innan tävlingarna drog igång.

Hur började intresset för trav?

– Jag och en kompis hängde med hans pappa och farfar som ägde hästar på travtävlingar, men till en början var intresset inte särskilt stort. Jag var nog 11, kanske 12 år när vi började följa med och hängde på stallbacken. Allt eftersom ökade travintresset och jag började hänga på publikplats som spelare istället för på stallbacken. På den tiden fungerade det lite annorlunda och det gick alldeles utmärkt att spela som fjortonåring.

Hur kom det sig att du började referera travlopp?

– Det var lite av en slump, jag gick ekonomisk linje på gymnasiet och när det var dags att prya så gjorde jag det på Örebrotravets sekretariat. En tävlingsdag så var deras ordinarie referent borta och även några av reserverna så jag frågade om inte jag kunde få testa. Jag hade inte refererat lopp innan, men de var nöjda med mitt inhopp och jag blev förste reserv. Den första bana som jag blev ordinarie referent på var Färjestad och det var vid årsskiftet 1991/92. På Örebrotravet blev jag ordinarie i mitten av 90- talet och efter hand har det rullat på med fler banor. Solvalla började jag referera lopp på 2006 och gör så än idag.

Hur många banor refererar du lopp på?

– Jag är ordinarie referent på sju banor, Åmål, Färjestad, Årjäng, Solvalla, Eskilstuna, Örebro och Lindesberg. Sedan hoppar jag även in extra ibland på Bollnäs, Romme, Rättvik och Mantorp. Det blir många mil i bilen, den rullar cirka 6 000 mil per år och i regel åker jag själv, nån gång ibland kan man samåka.

Du gör även vinnarintervjuerna, hur började du med det?

– Jag vet inte riktigt, det har fallit sig så på en del banor som till exempel Åmål, Färjestad och Årjäng, men jag hoppar även in och gör intervjuerna på andra banor också.

Hur förbereder du dig inför en tävlingsdag?

– Jag lägger mest tid på att memorera hästarnas namn och hur de ska uttalas. Det går inte att titta ner i programmet under loppet allt för mycket utan jag behöver kunna hästarnas namn och även ha vilken kusk som kör hästen i minnet. När det gäller kusken är det i första hand deras dress som jag går efter.

Vilka tekniska hjälpmedel har du?

– Det beror på vilken bana jag refererar lopp på. Kikaren, är ju inget tekniskt hjälpmedel, men en mycket bra hjälp. Jag har också en klocka för kilometertiden, det är inte alla banor som automatisk tidtagning och oavsett om det finns eller inte så använder jag alltid tidtagarur ändå. Vissa banor har bra intern- tv som jag kan använda mig av som till exempel på Solvalla där jag sitter cirka 100 meter före mål, då är inter- tv:n en bra hjälp. På Åmålstravet är det ibland en utmaning att se vilken häst som är först i mål eftersom jag sitter en bit före mål och dessutom är det en ganska sned vinkel så är det hårt i mål är det svårt att urskilja vem som skar mållinjen först.

Roligaste loppen att referera?

-Elitloppshelgen är speciell, jag har reffat loppen denna helg sedan 2007. Alla lopp har så klart sin tjusning, det är lika roligt att reffa breddlopp som ”vanliga” lopp, men elitloppet sticker ut så klart med stämningen och allt runt omkring.

Roligaste intervjuerna att göra?

– Det är när man träffar glada ägare, tränare och kuskar. Det värmer lite extra när jag intervjuar de som inte alltid har framgång, men så vinner de – den spontana glädjen är härlig avslutar Patrik, det är dags att reffa lopp.

Tack för en trevlig pratstund och för att du tog dig tid att berätta om ditt jobb.

Linda Johansson